Kvinnodagen 8/3 -17
Jordbrukare var det sista Christina Åström en gång trodde hon skulle bli. Nu driver hon och maken Hans sedan snart 40 år Forseds Getgård utanför Bollstabruk.
– När vi började kallades getter ibland för "fattigmanskor". Men nu är det väldigt inne med lokalproducerat och yrket har fått status, säger hon.
Det var 1979 som paret, efter några år i Luleå, flyttade hem till hennes släktgård i Forsed, som hon då ärvt.
– Först kändes den som lite av en ryggsäck, men det var heller aldrig aktuellt att sälja.
Man jobbade en tid med lite av varje, men Christina kände att egen företagare var något hon ville satsa på.
– Jag är uppvuxen med min pappa och hans bröder, de var både grovarbetare och egna företagare.
Vägen till att bli just en getgård var lite slingrig och båda började sin jordbrukskarriär med noll i erfarenhet och kunskaper. Men Christina Åström läste på Nordvik och med tiden fastnade man för att testa getter. Det var förhållandevis billigt och krävde inga enorma investeringar.
Ett studiebesök hos en getgård i Örnsköldsvik förstärkte den känslan.
– Min första get hette Pollox och den fick jag av en lärare på Nordvik som i sin tur fått geten i avskedspresent av en elev.En get blev till tio getter och sedan köptes ytterligare ett par besättningar in. I dag har gården 50 getter.
– Det är ju en väldigt litet jordbruk egentligen, vi har några hektar skogsbete och åtta hektar åker plus en del vi arrenderar.
Men genom att bygga själva och hålla nere kostnaderna maximalt har man lyckats klara sig på det gården och skogen ger.
Christina Åström har ett eget mejeri på gården där hon kan koka och pastörisera 500 liter mjölk i taget om det behövs. En get hos henne mjölkar 3–4 liter per dygn.
I dag levereras ungefär 3-4 ton förädlade produkter från gården varje år. Mestadels getost och getmese. Men också en del annat som marmelader, killingskinn, rökt getkött och annat lokalproducerat de själva köper in och säljer vidare.
Produkterna säljs dels på marknader, dels på gården och via butiker inom en radie på 15 mil.
– Min första riktiga kund var faktiskt Holmbergs affär som då fanns i grannbyn Västansjö.
Gården producerar livsmedel enligt vad som egentligen kan kallas ekologiska metoder även om man inte har certifierat sig. Det kostar pengar att vara miljömärkt.
I dag har gården en renoverad ladugård med hölada och utrymme för getterna.
Dessutom har man byggt ut boningshuset med ett gårdsmejeri och i ett annat hus finns gårdsbutik under högsäsong.
– Mitt råd till andra kvinnor som vill testa är; "gör det". Alla kan lyckas, det låter som en klyscha men faktiskt är det så.
Visst kan det vara slitigt ibland, men hon ångrar inte att man satsat. Det är visserligen bundet med djur men samtidigt är också friheten att styra själv stor.
– Som kvinna har jag faktiskt aldrig känt mig underlägen eller baktalad på något sätt. Jag upplever inte att jag behandlats annorlunda. Men jag vågar också säga ifrån om det skulle behövas.
Samtidigt betonar hon också att det är viktigt att kvinnor och män i näringen får likartade villkor.
– Självklart ska det till exempel vara lika lön för lika arbete.
– Självklart ska det till exempel vara lika lön för lika arbete.
Anders Lidén
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar